Potentiell Smärta

Jag minns min första gång som igår.

Det var i gymnasiet i Boden. Det lokala gymet hade just börjat köra med förkoreograferade pass och allt var nytt nytt nytt!
"-Va? träna med skivstång i grupp" var det nya uttrycket. Strax efterföljande"-Va? Sitta och cykla i grupp!?"

Nytt, hett, spännande och sjukt plågsamt för musklerna.Men efter mitt första BpdyPump pass, i Boden, minns jag tydligt att jag inte riktigt kunde gå rakt på tre dagar. Att klä på sig var medeltidstortyr, kamma håret var strået värre än att dricka ett glas med flytande fett och att gå uppför -och NEDFÖR en trappa fick mina ögon att tåras.

Jag var en driven tränerska på den tiden. Flera gånger per vecka. Ibland flera gånger PER DAG. För att, hör och häpna, jag tyckte det var KUL!
Idag kan jag inte riktigt se träning på det sättet. Jag ser det som ett nödvändigt ont som gör att jag kan fortsätta fungera som människa och tackla ett tufft vardagsliv. Och det ÄR ju skönt efteråt.

Får man hoppas. Idag var det första gången på säkert 2 år som jag körde BodyPump på SATS Tule. Bra pass. Men ojj vad jag bävar för imorgon....