Alla tre gnydde som små barn under filmens gång.
Meningar som: "-varför valde vi denna filmen?" och "-Jag orkar inte en till sådan här scen!" och "-Men lämna huset då förfaaaan!" banade sin väg genom våra spända käkar och gnisslande tänder.
Den var, i särklass, den absolut vidrigaste film jag har sett i hela mitt liv!
Och det värsta är - jag har ingen aning om VAD jag var rädd för! För ingenstans under filmens gång får man se vad det är som det egentligen handlar om. Det är inget blod eller läskiga tortyrscener. Det är inga monster eller virus.
Det är....en dörr som långsamt rör på sig.
Oooooh, scary!!
......Och ändå höll jag på att skita knäck.
Under sista scenen hade jag - 28 år gammal - BÅDA händerna framför ansiktet och benen uppdragna så långt det gick i biofåtöljen. Ohyggligt fånigt, jag vet, men jag kunde inte hjälpa det. Jag var så skräckslagen. Och det blev ju inte bättre av att jag senare spenderade natten ensam hemma och det var svart och mörkt överallt.
Nä, huga. Nästa gång blir det en komedi....Men jag måste ändå rekommendera filmen. Speciellt till dig som har en bra och hållbar kissblåsa.
Paranormal Activity
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar